T. p. 784. Jämnför K. F. den 9 Martii 1733, den 5 Apr. 1737, § 6, MW. 2 T. p. 996, 1325, samt d. 13 Maij 1743, ibid. 3 T. p. 2045. Ägandes Brandwakten att wärja sig med de wärktyg, som den anförtrodd är, och hafwe den, som olyckan händer, att skylla sig sjelf, men Wakten ware fri efter lag. 1737 den 5 April, KF. 4 §, MW. 2 T. p. 1324. Intet husbondefolk må tillåta deras barn och folk, att hafwa skramlor i husen, att därmed bry och irra Brandwakten, wid 10 daler S:mts böter, och lika mycket pligte den dräng eller piga, som sådant husbondefolket owetterligen gör. Men barn och pojkar straffas arbitraliter, efter domarens utsago. 1729 den 2 April, Kongl. Regl. 24 §, MW. 1 T. p. 784. Angående StadsWaktens i Stockholm beskydd, se KB. till Öfwerståth. den 26 Junii 1682, Bredberg, 1 T. p. 13, Öfwerståth. Kunng. den 2 Oct. 1690, Lagerström, 2 T. p. 66. och KF. d. 9 Martii 1733, MW. 2 T. p. 996. Sedan Capitainen J. H. F, medelst Stockholms SlottsRätts utslag den 1 Febr. 1793, för det han med smädeliga ord angripit wakthafwande BrandwaktsWaktmästaren O. E, i stället för dödsstraff, blifwit fälld till 14 dagars fängelse wid watn och bröd; så förklarade Kongl. Maj:t, att som Capitainen F. såsom sjelf Officerare, otwifwelaktigt bordt wara kunnig om det beskydd de, som woro på wakt borde, efter Författningarne åtnjuta; men det F. ådömde straff, om det strängeligen wärkstäldes, skulle förstöra hans timmeliga wälfärd, utan att medföra den uppenbara åtwarning för andra, som F:s bestraffning åtföllja borde; Så skulle han, så därföre, som för en annan emot honom åtald förbrytelse, att hafwa innehållit 6 r:stn om dagen af mannskapets sold, afstraffas med 3 månaders suspension, på det sätt, att han med bibehållande af sin innehafwande lön, ifrån gemen tjente sig upp till sin
