omständigheterne och försummelsens beskaffenhet. Har åsidosatt fullgörande af särskilte, till i akttagande wid bewakningen gifne ordres, wållat fånges flygt; blifwe då den försummelige ansedd, såsom för brott emot ordres. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 9 C. 19 §. Commendanterne få ej försumma, att efterse och hålla tillbörlig hand däröfwer, att alla tillfällen för fästningsfångars flygt warda undanröjde, samt fångars bewakning tillräckelig säker och pålitelig, och att anbefallde nödige och ständige visitationer ej underlåtas, äfwensom den, hwiken härutinnan felaktig finnes, till laga straff skyndesammeligen skall befordras: kunnandes Kongl. Maj:t då så mycken magt härå ligger, och allmänna säkerheten i så wäsentelig måtto beror på en noga uppmärksamhet härutinnan, icke undgå att låta emot Commendanterne strängeligen beifra den uraktlåtenhet i dessa deras skyldigheters uppfyllande, hwarmed de kunna beträdas; Och har Kongl. Maj:t särskildt ålagt dess JustitiaeCantzlersEmbete, att enär af Fånglistorne finnes, det å en eller annan Fästning fångars rymning skulle taga öfwerhand, sådant hos Kongl. Maj:t i underdåninghet anmäla. 1801 den 15 Oct. KB. och den 22 s. m. Kongl. KrigsColl. Circulaire. Den Waktmästare, Waktkarl eller öfrige betjening, hwilken fångars wård på något sätt ombetrodd är, som af försummelse eller wangömmo släpper fånge lös, skall, jämte tjenstens förlust, afstraffas med spö, efter beskaffenheten af försummelsen och den undkomnes brott. 1786 den 2 Nov. K. B. Ugglas, 3 T. p. 345. Som KB. den 2 Nov. 1786 tydeligen stadgar, det Waktmästare eller Waktkarl, genom hwars försummelse eller wangömmo fånge kommer på flygten, skall därföre, jemte tjenstens förlust, med spö afstraffas; men SlottsRätten i NN Stad, genom utslag den 3 Martii 1790, dömt Waktmästaren J. F, genom hwars försummelse och wangömo 4 fångar kommit på flygten, att,
