den 7 Junii, KF. v. Stjernm. Pol. och Comm. F. 5 T. p. 957. Se widare mina Anm. till Sjölagen, Nya Uppl. p. 81–84. Wederbörande skola alfwarligen tillhålla dem, som det åligger, att inom en wiss förelagd termin, utsätta och behörigen wid magt hålla kummel och remmare på grund och klippor i skären och andra farwatn: skolandes den, som häremot treskas, eller wisar någon försummelse, pligta med 100 daler S:mts böter. 1723 den 16 Oct. Kgl. Resol. på St. Besw. 9 §, MW. 1 T. p. 452. Samtelige Skärgårdsbönder och Skärgårdskarlar, som bo näst intill Lotsfarwatnet, skola med remmares och prickars utsättande om wåren, wara Lotsarne behjelpelige; men när de således en gång om året utsatte äro, skola de sedan underhållas af Lotsarne. Hwad angår de farwatn, hwaräst Städerne, emot befrielse ifrån Lotsafgiften, åtagit sig sjelfwe, att om Lotsningen besörja, och brist på Lotsar, hwilke egenteligen böra swara till Sjömärkens wid magt hållande, således däraf härörer; Så finner Kongl. Maj:t skäligt wara, att Städerne i Gefleborgs och Wästernorrlands Läner, så wida de ej annorledes med Allmogen därom sig förena, igenom den, hwilken de efter åtagande bruka till lotsningen, sjelfwe besörja om meranämnde Sjömärkens wid magthållande, sedan Allmogen, efter dess skyldighet, om wåren warit behjelpelig till deras första uppsättande. 1770 den 22 Martii, Kgl. Resol. på Allm. B. 35 §, MW. 9 T. p. 321. Kasar skola inrättas wid Arrholmarne och Måsten, samt skogen på den stora Känningen Agön och innerste Öen wid Hudikswall icke utödas, till de sjöfarandes så mycket bättre känning af landet. 1723 den 16 Oct. Kgl. Resol. på St. Besw. 15 §, MW. 1 T. pag. 453. Lots åligger, att med wäl öfwer watnet synlige wisare, prickar eller remmare, utmärka alla grund, de där finans uti eller wid allmänna farwatn; äfwen att tillse, det de
