Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
34
Missgjernings-Balken, 2 Cap. 1 §.

Hafwer man låtit trulkarl thet gjöra, eller hulpit til, at then gjerning fullkomna; ware Lag samma."

S. F. Hwad i 2 C. 1 § MB. stadgas om truldom, kommer hädanefter att alldeles till dess wärkan upphöra. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. p. 587.

Anm. Att redan i äldre tider truldom och blåkullafärd af menige mann i Swerige blifwit ansedde möjeliga, ses af 10:de Flocken 5 §. af RätlöseBalken i Westgötha Lagen, där det förklarades för oqwädinsord, om någon sade sig hafwa sedt den andre hafwa ridit till trolls eller blåkulla på en skrinda i skymningen. "Thettä äru okwädins ord, kono jak sa at thu reet a qwiarindu lösharådh, ok i trols ham, tha alt war jamrifft nat ok dagher. Också feck truldom och dess bestraffning sitt rum både i 6 Cap. HögmålaBalken LandsL. och 4 Cap. HögmålaB. StadsL. hwarwid dock är märkeligit, att å intetdera stället bestraffning för truldom i annat fall utsattes, än då någon menniska därmed dödades, då trulkarlen borde steglas och trulkonan brännas; men i 2 Cap. 1 § Missg. B. stadgades uttryckeligen lifwets förlust, enär mindsta skada därigenom till kropp eller egendom orsakades, så at öppet fält blef lämnat åt en widskepelig och oförståndig Domare, att för hwarjehanda, i wåra tider ganska bekanta hästprånglareknep, och mycket naturliga konster, döma den anklagade ifrån lifwet. Emellan åren 1669 och 1676 blef det likasom en sjukdom hos Swenska Nationen, att utan all granskning, antaga wärligheten af Truldomskonst och Blåkullafärd. Medelst Kongliga Regeringens bref till samtelige Biskopar och Superintendenter i Riket, dat. den 19 December 1669 förordnades, att såsom det grufweliga, jämmerliga och före detta ohörda wäsendet icke kunde wara okunnigt, hwilket i Bohuslän och en del Sochnar i Dalarne, igenom Satans bedrägeri uppkommit, i det icke allenast mycket folk