skedde närmare jorden till norr i Hernösands stad wid hällorne, dock öfwer hustaken rad efter Långgatan, där han blef ställd wid en knut emellan Olof Bagges gård. Dagen därpå reste Lectoren till Thorsåker, utan att nämna härom för någon, men under hans borrtwaro, skulle en flicka om 13 års ålder hafwa berättat för Fru Lectorskan, att hon sedt, huru Lectoren blifwit förd till Blåkulla samma natt, bunden med många barn, som ridit på dess armar, då ett af dem sagt: det är orätt att wi rida så på Mäster Jacob. Efter hemkomsten blef han frågad af sin Fru därom, samt såg åter natten därpå, att wäggen wid pass 2 stockar under fönstret öpnades, och en qwinna, (då berycktad Trollpacka Lars Swens hustru) wilja åter draga honom ut, men då han åkallat Guds namn, hade hon måst gå därifrån, hwilket ock samma flicka sedan omtalt, med tilläggning, att då Trollpackan kommit där barnen woro samlade, hade hon sagt: jag får ej ut den djefwuls eldbranden. Jämnför Abr. Hülphers Beskr. om Ångermanland, tr. 1780, p. 43, 44. Djefwulens besök hos ledamöterne i Upsala Kgl. TrolldomsCommission, Juris Professoren i Upsala Carl Lundius och Assessoren i Kongl. Swea HofRätt Johan Stjernhök, är beskrifwit i G. Gezelii Biographiska Lexicon, 2 T. p. 144–146, hwars wärkelighet däraf will göras trolig, att han wid affärden uppfyllt rummet med en olidelig stank, utan att det omnämnes, hwad wederbörandes, af inbillningen uppeldade förskräckelse, därtill bidragit. Ingen ting upplyser mera den fördom om truldoms wärkelighet, som understödt af Consistoriers öfwerdrifna Embetsnit, i förra Seculo hos Swenska Regeringen war rådande, än Konung Carl den 11:tes den 13 Januarii 1675 gifne Resolution på Kongl. Commissionens i WästerNorrland frågepuncter om truldomswäsendet, af innehåll, såsom orden lyda, att "ehuru wäl det hade stort
