Fyra år därefter skall djefwulen haft mycket att beställa uti en Bondegård i Roslagen, som ses af en mångfaldiga gångor och sidst hos E. P. Sundqvist i Gefle omtryckt så kallad Berättelse om Satans grufweliga grasserande uti en manns hus, belägit i Roslagen, som passerade år 1729, där man p. 14 ärhåller den interessanta underrättelsen, att en del djeflar äro illiterate. Sedan den tillkallade presten wid denna visitationsact, en långlig stund förgäfwes på Swenska Språket munnhuggits med den stormande djefwulen, befallde han honom tala latin, men det blef intet af, hwartill prestmannen på tillfrågan gaf följande orsak, såsom orden lyda: "att denne djefwul, icke war Beelzebub eller Storsatan, utan en mindre underdjefwul, som icke kunde eller lärt latin, emedan han på sådane orter ej haft sine functioner." År 1757 gjorde sig en Extraordinarie Domare, Pehr Emanuel Ekman, därigenom namnkunnig, att han medelst en så hård och pinsam medfart, att de både till kropp och sinnen för deras öfriga lifstid blefwo skadade, twingade åtskillige så gifta som ogifta qwinnor uti Östra Dalarne och Åhls Sochn, att å sig bekänna det de föröfwat truldom. Sedan dessa fattiga qwinnor, år 1758 wunnit Kongl. Swea HofRätts befrielseutslag i sjelfwa brottmålet, och de, understödde af Fru Grefwinnan Catharina Charlotta De la Gardie, född Taube, emot Ekman anställt reconventionstalan, widtog han det försigtighetssteget att öfwergifwa Riket: warandes det märkwärdigt att wid samma eller 1761 års Riksdag, då Riksens Ständer tilldelte Fru Grefwinnan De la Gardie en Guldmedaille, för sitt ädelmod att befordra de betryckta Dalqwinnornes sak, gåfwo Riksens Ständers Fullmägtige i Banquen åt ViceNotarien Pehr Emanuel Ekman, en discretion af 7200 daler K:mt, i anseende därtill, att han, såsom orden lydde, råkat i en bekant olägenhet och olycka. Se Riksd.
