kunde ske i afsigt att mörda, utan att stympandet skolat föregått. Blackstone, l. c. 15 Cap. 1 mom.; där han äfwen uppgifwer den ogrundade berättelse, att i Swerige, då han skref, (på 1760:talet,) jus talionis följdes i såramål, så att näsa gafs för näsa, öga för öga, o. s. w. Puffendorff i dess Jus Naturæ & Gent. 3 B. 1 Cap. 8 §. anmärker, att Romerske Lagen tilldelar ingen och andra Nationers ganska obetydelig ärsättning, då någon, i synnerhet ett fruentimmer, igenom såra- eller lytesmålet wanskapas. Ofta utgör fägringen en flickas hela hemgift. Att mista näsan för 20 R:dr, som 34 Cap. 1 §. MB utsätter i lytes och andel i sårabot, hwilket pris? och månne en dygdig men fattig flicka, sedermera får friare, eller den hon äger, forrtfar med sin böjelse?
2 §.
"Hugger man af annan tumelfinger, fot fram om wrist, eller häl, böte tretijo daler för lytet, och tjugu daler för såramålet. Hugger man af thet, som näst är till tumelfinger; böte tjugu daler för lytet, och femton daler för såramålet. För hwarthera af the andra fingren bötes i lytesbot femton daler, och för såramålet tijo daler. Tå å fot ware så gild i såramål, som finger å hand, och halft mindre i lytesbot."
P. St. Att i såramål bör, jämte läkarelön, kostnad och skada, sweda och wärk, samt hinder i näringsrörelse ärsättas, XXXIX: 4 MB.
3 §.
"Slår man någon så, at ben bräckes, eller lossas, i hufwud, arm, lår eller ben, och kommer ej afhugg i; eller
