P. St. Att husbonde och matmoder äga gifwa sitt tjenstehjon måttelig husaga, XIV: 5 HB. Huru det bötes, då någon slås lam eller lytt, XXXIV: 1, 2 MB.
Anm. I Preusiske Staterne äro de, som eljest hafwa rättighet, att emot sina underhafwande utöfwa husaga, wid penningeböter eller fängelse förbudne, att sig däraf betjena, i anseende till dem, som befinna sig i hafwande tillstånd. Preus L. 2 T. 20 Afd. 736 §; Om de, wid husagans wärkställande uppsåteligen så skada någon del af kroppen, att döden lätteligen kan följa och däraf, eller i anseende till agans långwarighet, wärkeligen timar, så anses de med 6 till 10 års fästningsstraff; men befinnes det, att husagan blott warit en förewändning att tillskynda döden, straffas de, såsom mördare, till lifwet. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 821–824 §§.
37. Cap.
Huru öfwermage böta skal för sår och lyte.
1 §.
"Gjör öfwermage fullsår, then som äldre är än sju, och yngre än femton åhr; böte halft mindre, än then som myndig är, så i lyte som såramål. Gjör han mindre åkomma, som är blånad, eller blodwite; ware Lag samma. Hafwer han ej egit gods at böta af; rises tå af Föräldrar, eller Förmyndare."
P. St. Gör öfwermage dråp, XXXI: 1 MB; ändrar rå och rörstenar, XIII: 2 JB; stjäl, L: 1 MB; tubbas till stöld, XLI: 2 MB; Huru för fullsår bötes, XXXIV:
