emot gickt, blodflöde, stenpassion, tandwärk m. m. utan ock emot råttor och swinpest. I 1 § af Kongl. KrigsArtiklarne den 2 Martii 1683, och 1 § af Kongl. SjöArtiklarne den 2 Maij 1685, Just. W. p. 803, 897 stadgades dödsstraff för dem af krigsfolket, som döfwade wapn och wärjor, eller idkade Afgudadyrkan; men i de nu gällande af år 1798, nämnes icke något därom. Medelst Kongliga Brefwet till Swea HofRätt den 13 Maij 1692 dömdes Lappmannen i Norra Wästerbyen och Arieplogs Sochn Lars Nilsson, som begått Afguderi med träbeläten, samt föröfwat widskepelse med spåtrumma och annat mera, att brännas å båle med de beläten han dyrkat, så ock spåtrumman och dess tillhöriga redskap. Hwem ryser icke öfwer sådan dom i ett Land, som wille anses för upplyst? År 1711, hade en Dansk krigsfånge i Stockholm, Baron Herman Otto de Lützow, son af en Konglig Dansk GeheimeRåd och 22 år gammal, hwilken på flera bref till sina anhörige i Danemark, icke bekommit penningar, förledd af Alberti Magni skrifter, dem han i Braband läsit, ingått skrifteligit förbund med Djefwulen. Sedan de till Justitiens administrerande förordnade Konglige Råden, som af praejudicater på 1600-talet befunnit, att flere, som ingått förbund och förswurit sig till den Onde, men hwilke af Satan hwarken penningar eller andra förmoner ärhållit, eller med honom samtal plägat, till lifwet blifwit benådade, infordrat Consistoriernes utlåtanden, yrkades af dem enhälligt dödsstraff; Och utmärkte sig i synnerhet Åbo Consistorium igenom dess den 12 Februarii 1712 afgifne betänkande, hwaruti Consistorium under åberopande af Guds Lag, och, såsom orden lydde: "på det Swea Rike ifrån wetterlige blodskulder måtte befriat blifwa, utöfwer hwilket, utan twifwel för månge och dolde missgerningar, Guds rättwisa wrede ännu brann, och intet ännu efter så mångfaldiga landsplågor kunde
