att de allenast fasthållas, på det man må kunna se och känna igen dem, och de så mycket lättare öfwertygas; men det wara straffbart, att så gildra, det de taga skada till lif eller lem hwarpå han såsom exempel anförer, att för längre tid tillbaka, en person, som ofta mistade jern utur sin bod, till att utforska hwem honom det afhände, upprättat twänne gilder, där det war lättast, att sig i boden inbryta, samt på det ena gildret satt en pistol, laddad med kula, och på det andra en bössa, laddad med hagel: om natten därefter hade den, som ärnade stjäla, sig infunnit, och så snart han fådt hufwudet inunder syllet, och därwid kommit att röra wid gildret, bössan gådt löst och skjutit tjufwen för hufwudet, så att han strax dödt, hwarföre Gildraren blifwit dömd, att pligta full mannsbot, oansedt han betygat, det hans tanka alldrig warit att skada tjufwen till lifwet, utan blott till någon lem. I England anses det för brott emot allmänna rättwisan, att fordra belöning af ägaren, för tillrättaskaffande af tjufgods. Under Konung Georg den I:stes regering, riktade sig flere tjufband därigenom, att de återstälde tjufgods, emot dryga arfwoden, åt ägarne, som då upphörde med all widare ransakning. Den namnkunnige Jonathan Wild, hade under sitt befäl en Corps af wäl öfwade tjufwar: det stulna tillstäldes honom, som återlämnade det åt ägaren emot halfwa wärdet. Till förstörande af denna dristiga plundringsmethode, stadgade Konung Georg den I:ste i 11 Cap. af sitt 4:de Statut, att den, som emottog belöning för tjufgods återställande, skulle straffas lika med sjelfwe tjufwen, däräst han icke yppade tufwen, medelst hans befrämjande till arrest, samt witnade emot honom under ransakningen. Wild forrtfor det oaktat med sin handtering, men blef omsider, i följd af Statutet häcktad och hängd. Blackstone, l. c. 10 Cap. 8 mom.
