KB. Jusleen, p. 13. Alle brottslige för hustjufnad, hwilke befrias ifrån dödsstraffet, skola undergå wanlig kyrkopligt, som för annan tjufnad. Begår tjenstehjonet snatteri, må ej sexdubbla böter ärläggas, utan den brottslige ärsätter allenast skadan, och undergår aflösning i stillhet i Sacristian. 1720 den 18 Febr. Kongl. Placat. MW. 1 T. p. 132.
Anm. Af 42 Cap. 1 §. MB. jämnförd med 5 Cap.
1, 4 §§. Str. B, 40 Cap. 1 §. MB, Kongl. Brefwen den
20 Dec. 1737, och 19 Dec. 1777, är det en tydelig följd,
att den, som begår hustjufnad af 10 Riksdalers wärde, bör,
om han gitter, böta 60 Riksdaler, men om han ej orkar
botum, undergå kroppspligt, icke efter 60, utan efter 20
Riksdaler, eller det stulnas dubbla wärde, och således afstraffas
med 20 par spö, 15 par ris, eller 16 dagars fängelse wid
watn och bröd. Af det ordet tweböte, som i afseende på
snatteri nyttjas i 42 Cap. 1 §. MB, jämnfördt med hwad
KB. den 20 Dec. 1737 stadgar, synes det äfwen, att i det
stället snattare i allmänhet, likmätigt 47 Cap. 1 §. MB,
jämte återställande af hwad de snattat, böra böta hälften
af wärdet, eller i brist af botum, sitta 3 dagar i fängelse,
bör tjenstehjon som snattat, böta det snattades fulla wärde,
eller sitta 6 dagar i häckte. I 9 Cap. 7 §. ÄB. stadgas
wäl, att om betjent i sterbhus, som bör egendomen uppgifwa,
däraf något uppsåteligen undandöljer, eller falskeligen
uppgifwer, skall han stånda tjufsrätt, hwilket efter bokstafwen
innebär, att han, likmätigt 40 Cap. 1 §. MB, skall böta
det uppsåteligen undandöljde, eller falskeligen uppgifna
godsets tredubbla wärde; men då denna hans brottslighet,
rätteligen ej synes kunna annorlunda, än för hustjufnad anses;
så tyckes enkel tjufsrätt wara alltför lindrig, och hans
brottslighet, att undandölja dess husbondes egendom, efter 42 C.
