döljt något af frakten, öfwerskottet, eller annat dylikt, som i räkning komma bör, eller ock eljest pröfwes otroligen handlat, pligte som för annor tjufnad, 3 Cap. 1 §, RedareBalken, SjöL. Just. W. p. 505. De skeppare, som fara inrikes orter emellan, böra aflämna allt hwad de under befraktningen inlastat, utan att, under namn af öfwermål, något däraf sig tillegna. 1777 den 31 Januarii KB. och den 17 Febr. s. å. Kongl. Comm. Coll. Kunn. MW. 11 T. pag. 3. Gästgifwaren sware sjelfwer för den orätt, som han, eller hans hjon, dem wägfarandom gjöra, och för bedrägeri eller stöld bötes dubbelt. 1734 den 12 Dec. Kg.. GästgifwareOrdningen, 25 §, MW. 2 T. p. 1145. Om någon mästare öfwertygas, att hafwa försnillat och afhändt det han till arbete emottagit; bör han uppfylla skadan och böta 10 daler Silfwermynt i lådan, och 4 till de fattiga, Stadens rätt förbehållen. 1720 d. 27 Junii, Kgl. SkråOrdn. 10 Art. 28 §, MW. 1 T. 215. Lagen är däruti klar och tydelig, att den, som begår sådan nidingsstöld, som i 42 Cap. 3, 4, 5 §§. MB. utsättes, ehwad summan stiger öfwer eller under 10 daler S:mt, bör till de där utsatte fyradubbla böter af tjufnadens wärde, skyldig förklaras. Och i fall den brottslige ej förmår böterne gälda, så emedan den, som första gången med annan stöld beträdes, dömes till tredubbla böter, och om han ej orkar böta, pligtar med kroppen efter stöldens wärde, och för de stölder, som ligga i tweböte, kroppspligten jämwäl warder fördubblad; ty följer däraf, att när den, som för nidingsstöld dömes, att böta fyradubbelt tjufnadens wärde, icke orkar betala samma böter, bör kroppspligten uträknas till en fjerdedel mer, än stöldens wärde, så att den, som för annan stöld skulle afstraffas med 4 par spö, kommer för nidingsstöld att
