pag. 213. Å eder och bannskap, som skeppsfolket emellan hända, medan resan påstår, skall Skepparen hafwa magt att straffa och böter lägga; dock ej högre än till 6 mark. 1667 den 12 Junii, Kgl. Sjölag, 22 Cap. 1 § SkipmannaBalken, Just. W. p. 493. samt 3 Art. 5 § i Kgl. Coopv. Regl. den 30 Martii 1748, MW. 4 T, pag. 2677. Den, som beträdes med swordom, under påstående blåsning wid hyttorne, och inom Hyttebacken, sitte ett dygn i kistan, och pligte, jämte dubbla böter för brottet, 10 daler för förbudsbrott, 1766 den 26 Junii, Kgl. MasmästareOrdn. 16 § MW. 8 T. p. 7164. Jämnför 1 § i 1649 års Kgl GrufweArtiklar, samt 5 § i KF. den 16 Nov. 1692, BergsOrdn. 1 T. p. 143, 446, och 1 § Kgl. GrufweArt. för Sala Grufwa, den 1 Maij 1624, ibid. p. 54. Oljud och swordom, så wäl wid slagtningen, som köttförsäljningen i Stockholms Slagtarehus, förbjudes wid 10 daler S:mts pligt, förutan de böter och straff, som Allmänna Lagen i slike mål den brottslige ålägger. 1762 den 14 Julii, Öfwerståth. Emb. Kunng. 13 §. MW. 7 T. p. 5460.
Anm. I KF. d. 17 Oct. 1687, § 4, Just. W. p. 1140 stadgades, att om någon predikant funnes till swordomslasten benägen, skulle han första gången af dem, swordomen hörde, åtwarnas; andra gången angifwas hos Biskopen och Consistorium, och där få ett skarpt tilltal; tredje gången, mista en tredjedel af sin lön och inkomst; fjerde gången halfparten; femte gången sättas till en wiss tid ifrån Embetet, och om han oftare därmed beträddes, mista det för alltid, hwilket likwäl nu mera desto troligare måtte hafwa upphördt, så att en för sådan owana fallen preste- eller lekmann anses lika, som Lagstiftaren, hwilken wid formerandet af 3 Cap. 1, 2 §§ MB. betjent sig af 1687 års Kongl.
