han utur N:s uti sjön nedsatte fiskeredskap olofligen tagit en ål, af en marks wigt, och till 3 ss. wärderad, blifwit dömd att stånda tjufsrätt, i tweböte, samt i följe däraf, jämnlikt 40 Cap. 1 §. MB. och Kongl. Resolutionen den 17 Dec. 1697, böta 6 gånger det stulnas wände med 18 ss, i N kyrka en söndag undergå uppenbar kyrkopligt, skrift och aflösning, återställa ägaren ålens wärde med 3 ss, och hans rättegångskostnader med 2 R:dr gälda; så förklarade Kgl. Maj:t, att emedan af ransakningen inhämtats, det N haft sin ålbro och fiskebragder, lagde på ett obehörigt ställe, uti det watn, som tillhördt klaganden, och där N ej ägt hans, utan någre andre grannars obehörigen gifne tillåtelse att fiska, samt klagandens tilltag, att ur N:s uti klagandens egit watn fundne fiskeredskap borrttaga fisk, ehuru olofligt det warit, likwäl icke kunde hänföras till samma egenskap och brottslighet, som stöld, utan efter 1 Cap. 4 §. Uts.B. borde anses; Ty skulle Gästgifwaren N, såsom den där gripit Konungens Befallningshafwande i Embetet, och sjelfpantning begått, likmätigt sidstnämnde Lagens rum umgälla sin förbrytelse med 20 daler S:mt, eller 6 R:dr 32 ss:s böter, och i öfrigt ärsätta N den borrttagne fiskens wärde med 3 ss, och den honom tilldömde Rättegångskostnad med 2 R:dr, 1798 den 13 Julii, Kgl. Resol. Norell, p. 318.
Anm. Med orden annat thylikt i 43 Cap. 2 §. MB.
torde äfwen böra förstås bondens redskap ute på marken,
hwarwid likwäl årstiden då stölden skedt, billigen synes
böra komma i consideration, om det warit sommar eller
wintertid, och straffet eller answaret ökas eller lindras, efter
den större eller mindre olägenhet, som saknaden däraf
medförer. Med lika skäl tyckes 43 Cap. 2 §. MB. böra gälla
i afseende på flere arbetsredskap, hwilka, i anseende till den
