förebära, skola de på de tider, som Gudstjenst hålles, uti egne Sochnekyrkor, eller på andra orter, där de wistas, komma med sitt husfolk tillstädes i Guds hus och där gudeligen, androm till exempel, göra sin Gudstjenst, enkannerligen där låta döpa sina barn, och begå Herrans Nattward, i Församlingens åsyn. Men i nödfall, eller för andre skälige ordaker, lämpar man sig efter tiden, likmätigt KyrkoOrdningen. 1723 den 16 Oct. Kongl. Priv. för Prestersk. 20 §, MW. 1 T. p. 495. Att wisse Bruksinrättningar samt förnäme Herrar få underhålla egne prester, se 19 Cap. 31 § i 1686 års Kongl. Kyrkolag, Just. W. p. 1045 och Wilskmans Eccl. W. Tit. Bruksprest, Husprest, p. 76, 292, samt Biskop Wallqvists Handbok öfwer Eccl. Befordringsmål, p. 148, 187. Afhåller sig någon, som till Fiskeläget hörer, utan laga förfall, ifrån allmänna Gudstjensten; warnes först af Hamnfogden; rättar han sig ej därefter, blifwe inkallad för HamnRätten, att där undfå offentelig warning; låter han icke heller sådant till rättelse lända; böte första gången En mark och den andra dubbelt. Sker det tredje eller flere gångor, pligte hwarje gång en daler. 1771 den 24 Januarii, Kgl. HamnOrdn. 2 C. 3 §, M. W. 9 T. p. 499. Huru det förhållas bör om kyrka är ifrån Fiskeläge mycket aflägse, eller prest icke kan komma dit. ibid. 1, 2 §§. Gudstjenst och bön böra alla biwista. Den som enligt Reglementet skall där tillstädes wara, men förfallolöst uteblifwer, straffes extrajudicialiter. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 1 Cap. 4 §. Ej må Jude hindra sine af annan Nation warande tjenstehjon, att biwista den Gudstjenst, hwartill desse sednare sig bekänna. 1782 den 27 Maij, Kongl. Comm. Coll. Regl. 25 §. MW. 12 T. p. 322. Nekar Swensk undersåte främmande Religionsförwant fritt tillträde till Wår offenteliga Gudstjenst; böte 10 daler S:mt. 1781 den 24 Januarii, KF. ibidem,
