ingen wiss tid faststäld. 1686 den 3 Sept. Kgl. KyrkoL. 2 C. 4, 5, 6 §§, Just. W. p. 1002, 1003.
Anm. Wid 3 C. 3 § MB. gör en anonyme Författare den
Anmärkning: "Om en sådan händelse kunde i någor måtto
förutsättas, hafwa bordt komma under allmänna lagens
pröfning, så hade förmodeligen därwid fordrats en större
warsamhet, än här synes wara i akttagen; ty meningens
construction medför först helt tydligt det begrepp, att en
försummad kyrkogång är följd af förakt för allmänna
Gudstjensten, då den likwäl ofta kan härröra af helt
andra orsaker; och för det andra skall här lagens mening och
det stadgade straffet leda en menniska rakt in uti, att af
Gudstjensten göra ett opus operatum, hwilket är stridande
emot wår Salighetslära. Låt wara att det ock funnes
en så wärkeligen elak menniska, så skall lagen, med sina
10 dalers böter, icke kunna åstadkomma annat, än att ock
göra den till en skrymtare: imedlertid tjenar detta lagens
rum, en lämning af Hierarchiens många dylika upptåg,
att gifwa anledning till trätor af sin egen besynnerliga art,
och målet hade, oförgripeligen sagdt, utan saknad kunnat
lämnas qwar ibland de uteslutne Kyrkobalkarne." Se
Läsning i Blandade Ämnen, N:o 33, p. 69. Härtill kan
läggas, att i KF. den 17 Oct. 1687, § 2, Just. W. p.
1142, ansågs den som sällan kom i kyrka för Atheist, eller
Gudlös, men lämnades de sjuke frihet, att hemma läsa i
Postillor. Att hemicranie eller migraine i hög grad, gör allt
starkt ljud och buller, och således äfwen Kyrkosång och
musique, samt genljudet i kyrkan af predikantens röst,
odrägeligt, för den som däraf plågas, är allmänt
bekannt.
