S. F. Den som drucken, oskriftad, eller af presten för skäliga orsaker warnad att hålla sig därifrån, kommer likwäl fram och will tränga sig till Herrans heliga Nattward, skall från Altaret afwisas, och wara förfallen till uppenbar kyrkopligt, jämte böter. 1686 den 3 Sept. Kgl. KyrkoLag, 11 C. 9 § Just. W. p. 1019. Om någor, för brott och missgerningar anklagad person, innan densamme efter föregången ransakning, blifwit friad eller fäld, eller ock förr än den undergådt det honom af domaren ålagde straff, utan behörig anmälan därom hos presterskapet, begår Herrans heliga Nattward, bör den för sådant förbrytande med Skrift och Nattwardsgång, pligta, såsom uti andra förbudsbrott, 10 daler S:mt, till Sochnens eller Församlingens fattige. 1758 den 8 Dec. KB. Jusleen. p. 490. Den som gådt till Skrift och sedan en annan öfwerfallit samt därpå oförlikt begådt Herrans heliga Nattward, skall med samma straff beläggas, som 11 Cap. 9 § af Kyrkolagen (anförd här ofwanföre) innehåller. 1697 d. 25 Sept. KB. Just. W. p. 1488. Om någon samma dag, han warit till Herrans heliga Nattward, med hugg och slag annan öfwerfaller, fälles han, utom böter för såramålet och Sabbatsbrottet, i anledning af Förordningen af den 22 Dec. 1686, (Just. W. p. 1088) för förargelsen att böta 50 daler S:mt eller i brist af botum, till 14 dagars fängelse på wattn och bröd, samt att stå uppenbar kyrkopligt. 1725 den 17 Febr. KB. till G. H. R. rörande Bonden Lars Pehrson. Emedan de, rörande slagsmål af den, som samma dag warit till Herrans Nattward, afgångne Kongl. Rescripter af den 17 December 1707 och 26 Junii 1711, hwarigenom de brottslige i det förra blifwit med 50, och i det sednare med 25 daler S:mts pligt ansedde, äro uti särskilta mål utfärdade, samt därföre innehålla olika och sådane böter, som efter hwart måls särskilta beskaffenhet blifwit utsatte;
