hus och hemwist, samt på flygten stadd, tillfälligtwis fallit i Cossaquernes händer, utan att han kunnat öfwertygas om någon dess friwilliga öfwergång; så kunnde hans förhållande ej annorlunda anses, än att han, stadd under fiendens wålld och fångenskap, samt Befälhafwarnes hotelser och elak medfart, warit af fruktan, emot sin egen wilja twungen, lämna dem äskade underrättelser om biwägarne, där han war boende, och af sådan anledning ej böra till något answar fällas. 1790 den 22 Martii, Högst. Domst. Prot. och Br. till Åbo HofRätt. Uppgifwer Commendant eller Befälhafware Fästning eller Skants,utan föregången rådplägning enligt TjenstgöringsReglementerne, och utan högsta nödfall, såsom, då yttersta hungersnöd tränger, då all amunition är förskuten, då alla utwägar till wärn äro betagne och allt hopp om undsättning förswunnit; straffes till lif, ära och gods; hwilket äfwen, i sådant fall, gäller i afseende på dem, som till rådplägningen kallade warit, och Fästningens eller Skantsens uppgifwande tillstyrkt. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 3 C. 6 §. Lag samma ware för Befälhafware till sjöss. Och är för honom högsta nödfall, då skepp eller fartyg stadnat på grund och ej kan därifrån lossas, eller under sjödrabbning blifwit så aldeles illa skadadt till roder, mast, rundholt, eller blottadt på förswarsmedel, att det ej kan maneuvrera, göra motstånd eller på släptåg frälsas, eller då det undfått oboteliga grundskott, eller eld i skeppet tagit så öfwerhand, att den ej kan släckas, och, wid sådana tillfällen, hjelp eller undsättning ej widare är att tillgå. ibid. 7 §. Ej må underhafwande fördrista sig, i någons närwaro, obuden råda Befälhafware af Krigshär, Flotta, eller å skepp, eller Commendant i stad eller fästning, att draga sig tillbaka, eller att uppgifwa belägrad stad, fästning, skants eller slott, eller att stryka flagg å skepp eller fartyg: icke eller att, med sine kamerater eller
