Jag hembär Gudarne, som segerns frejd beskära,
Den tack dem egnas bör, för än en framgångs ära;
Och kommer, lagerkrönt, men utan hämd igen,
Att visa, om Pompé var värd att vinna den.
(Till Oden.)
En inhemsk trolöshet, (jag tillstår det) beredde
Min första segers vinst, och dina första band:
Du blef dess offer. — Hämd och kärlek mig förledde.
Jag äger nu min rätt af tapperhetens hand,
Och gör, som segrare, hvad som rival ej skedde:
Ifrån min fiende, blif som förut, min vän;
Var andra gången fri, — och tag din thron igen.
(Till Folket.)
J kämpar, stridens barn, af Odens undersåter!
Rom svor er, genom mig, beskydd. Rom håller ord.
Tan edert sjelfbestånd, men med er konung åter;
Försvaren eder lag, och ägen eder jord!
(Till Yngve.)
Och du, som värdigt dig, mot ödets fasor kämpat!
Jag mig beklaga kan att du mig förolämpat.
Mitt hat dig hade följt, om lyckan svikit mig;
Jag är af segern krönt, — och jag förlåter dig.
(Han ger tecken, att taga bort hans bojor.)
Det är ej nog. Din hand har räddat mina dagar.
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/146
Den här sidan har korrekturlästs
— 114 —
