Talande Taflan skrefs, trodde mig känna något äldre stycke, som i afseende på den komiska versen, kunde böra väljas till eftersyn. Det var först sedan Metromanien hunnit till större delen fulländas, som jag, vid representationen af Den Svartsjuka Hustrun, trodde mig röja de första strålarna af en Talang, som syntes båda i detta slag, någonting af större hopp för vår vitterhet. Visserligen har på denna svåra och hos oss nästan obanade väg, hvarken denna författare, eller någon annan, ännu upphunnit fullkomligheten. Sen och sällsynt i alla slag, synes den i detta, mera än i andra, långsam att framlysa. Kanhända har vårt språk, likasom vår jord, ännu dertill förmycken is. Desto angelägnare blir tvifvelsutan rättvisan mot all sann förtjenst, som kunde råka att hos oss visa sig: åtminstone så ofta den bär en pregel, till den grad ojäfvig, som hos nyssnämda författare. Valet af ett original, räknadt bland den Fransyska theaterns förnämsta stycken, må hafva förskaffat mig framför honom en fördel, hvaraf förtjensten icke är min, men vid all öfrig jemförelse skall jag finna mig hedrad, om min öfversättning dömmes värd att sättas vid sidan af dem som han lemnat oss.
