Den här sidan har korrekturlästs
FÖRSTA AKTEN.
FÖRSTA SCENEN.
LISETTE. MONDOR.
MONDOR.
Skönt ställe! vacker bygd! Jag låge gerna stilla
På landet några dar, och helst, förstår du, här,
I samma bo med dig, min vackra dufva lilla;
Men — hedern nekar till hvad kärleken begär,
Och, som en ann Pylad, jag har, kring land och bölja,
En galen vän som rymt, att söka opp och följa.
LISETTE.
En vän?
MONDOR.
På vänskapsprof väl stundom litet knapp,
Som ger mig då och då, väl till och med — ett rapp;
Men, — som af ädelmod jag allt det der förlåter,
Och som, då han ej mer, sen fjorton dars förlopp,
Min ögonfägnad gör, jag måste söka opp,
Och far som en Kurir omkring, att finna åter.
Min Herre, med ett ord. — Du känner honom ej?
