ANDRA AKTEN.
FÖRSTA SCENEN.
BALIVEAU, FRANCALEU.
BALIVEAU.
Förträffligt! Intet spår hos Er af årens makt!
Rask, liflig, ständigt glad; Er lik, med ett ord sagdt!
FRANCALEU.
Att se en gammal vän, ger skäl till glädje redan.
Er famn ännu en gång, min bästa Baliveau!
Det var ej nyligen vi råkades, vi två,
Och Parken, tillstå det, har spunnit vackert sedan.
Men, skulle ert humör ha ändrat sig ändå?
För min del, är jag med i allt hvad nöje heter:
Jag älskar spel — godt lag — smått kärligt fjolleri;
Ser gerna folk af smak, i synnerhet poëter;
Gör äfven vers ibland, jag som de andra...
BALIVEAU.
Ni?...
Gör vers?
FRANCALEU.
Nå, inte just alldeles som de andra.
Jag gör dem, ser ni, jag, förutan allt besvär.
Och deraf sker, hvar gång jag läser opp dem här,
Alt hvar och en i dem vill finna fel att klandra.
Men i Merkurn tvertom, dit jag, i hemlighet,
