Den här sidan har korrekturlästs
— 284 —
BALIVEAU.
Men värdigheten?
FRANCALEU.
Bah! med den har ingen fara;
Ni är ju inte känd?
BALIVEAU.
I sanning, blott af Er.
FRANCALEU, (trugar honom att ta emot rôlen.)
Så tag ...
BALIVEAU.
Jag skulle då rest hit och hem tillbaka...
FRANCALEU.
Att ge och ta emot ett vänskapsprof!
BALIVEAU.
Jag ser,
Jag måste väl, till slut, beqväma mig att jaka.
Men glöm till minsta ej min unga junker!
FRANCALEU.
Godt!
Var viss han skall bebo, i morgon förrn det dagas,
Ett väl begallradt rum, i något Kongligt Slott.
BALIVEAU.
Men frågan bör väl bli, nu först, hvar han skall tagas.
