Du spelar dottern du, som gäspar och som leds:
Låt se att nu ditt spel går opp mot rôlens värde.
Du lefver med Lucile; betrakta henne blott.
Det är, var viss derpå, ett mönster som är godt.
Bjud till att härma det.
LISETTE,
Alldeles, just min regel!
Med likhet noga sökt i klädsel och gestalt,
Skall hon bli härmad så, till åtbörder och allt,
Att hon skall se sin bild så klart som i sin spegel,
Och genom sanningen, kanhända, af mitt spel,
Bli bragt i tysthet sjelf, till afsmak för sitt fel.
Ty skönhet utan lif, hvad är den värd att skattas?
Lucile är blott ännu, en kropp, der själen fattas.
FRANCALEU.
Och sen — hvad vådlig följd af sådan håglöshet!
Ty den af intet rörs, jemväl af intet vet.
Men, ske ej hundra fel af brist på kunskap bara?
Och, i sitt vackra lugn, sin största menlöshet,
Hur stor, hur stor är ej den fromma dufvans fara!
Fördenskull, tröttna ej, predika bra, Lisette:
Lucile bör lära sig, — ty deri har du rätt,
Att känna och förstå, att välja och förskjuta,
Sen må hon om sin lott med frihet sjelf besluta:
Tillfredsställd önskan gör förnuftigt lefnadssätt.
Så tänks ej, vet jag väl, i våra kloka dagar;
Men, räknades jag ock bland galna fäders tal,
Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/318
Den här sidan har korrekturlästs
— 286 —
