Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/324

— 292 —

LISETTE.
Så kalla’t hvad ni vill;
Er fritt! —

DORANTE.
Men hvad likväl det tjenar till?

LISETTE.
Hvartill?
Att göra Er bemärkt, och gynnad framför alla,
Att värma opp för Er ett bröst, ännu så kallt.
Ty så är hjertat gjordt, hos könet, framför allt:
Det ligger i vår själ en lust att bryta lagar,
Som gör, att allt hvartill oss laglig frihet ges,
Från samma ögonblick, med vedervilja ses,
Och att, hvad oss förbjuds, oändligt oss behagar.
 
DORANTE.
Men om Lucile, kanske, ej hade detta fel?

LISETTE.
Åh! räds ej: trögheten är motsträfvig och stel.
Och hennes är så stor, — fast jag förteg det gerna,
Att ett förbud kan blott ge henne ett begär,
Och att det blef ej nog med sjelfva Faderns här,
Om jag ej dref min text som utlärd kammartärna.
 
DORANTE.
Välan. Med sluten syn, jag lemnar mig i dag,
Åt dig.