Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/337

— 305 —

Att om ni blir hans måg, så är från samma dag,
Er lycka äfven gjord.

DAMIS.
Du yrar, tänker jag,

MONDOR.
En sådan snille-flygt, är ej i min förmåga.

DAMIS.
Hvem fan har nånsin satt Herr Francaleu i fråga,
Och något giftermål i hans familj?

MONDOR.
Alltså,
En qviproqvo igen! Men törs man fråga då,
Om hvem Herrn talt?

DAMIS.
Om en förtjusande herdinna;
En skatt, som mer än guld, är stor och rar att finna;
En Sappho bland sitt kön; en skönhet som, jag svär,
Skall öfvergå, en dag, den vittra Deshouilleres,
Med tillhjelp af de ljus hon genom mig kan vinna.

MONDOR.
För tusan! — Det var fan till Herde-mö, det der!
Nå, — kan mig ock förtros hvad Nymfen månde heta?
Vid hvilken källas brädd, i hvilken gräsrik äng
Hon betar sina får?

Leopolds Skr. I. Del.20