Den här sidan har korrekturlästs
— 307 —
DAMIS.
Dumma sälle!
Begrip, att vittert folk är aldrig fult.
MONDOR
Aha! —
Men svarar hennes eld jemväl mot er?
DAMIS.
Åh, ja!
Om denna gudalott jag fyllest underrättas,
Af den Ambassadör hon skickat.
MONDOR.
Hvem är den?
DAMIS, (visar honom Merkurn.)
Olympens sändebud, Merkurius sjelf, min vän.
MONDOR.
God post för kärleksbref!
DAMIS.
Läs, läs, och du skall sättas
Ur tvekan.
MONDOR, (läser.)
Sonnett ifrån Mademoiselle Meriadec de Kersic,
i Qvimper i Bretagne, till Herr... fem stjernor.
DAMIS.
Som du ser, ett förblommeradt drag;
Men du förstår det lätt, — fem stjernor, det är jag.
