Men om ett hämdbegär förvillade min dygd,
Det vore då mot dig, ej dina undersåter,
Jag riktade mitt hat, jag väpnade min hand.
Räds för dig sjelf: du vet, att Schyten ej förlåter.
Men räkna på hans blod, så snart ett fosterland
Och äran gifva lag, att han det rinna låter.
Dit går han; längre ej; han har ej andra band.
ANDRA SCENEN.
VÄPNAREN.
En romersk Drott, — Legat ur fiendernas läger,
Begär på löftens tro att synas inför er.
Han bjuder Asa-folk Roms vänskap, som han säger.
ODEN.
Väl. Romarn träde fram. Mitt ord jag honom ger,
I dessa kämpars namn, att synas utan fara.
Säg han skall trygg bland oss, som i sitt läger vara:
Den sig till oss förtror, är ej vår ovän mer.
(Väpnaren går.)
Pompés och Roms Legat i Asarne skall finna
Ett folk till vänskap lätt, ej lätt att öfvervinna.
