Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/364

— 332 —

Jag räknar innan kort, af år, fem gånger fem.
Racine, Corneille, Boileau den åldern knappast hunnit,
Då hela Frankrike ren talade om dem.

BALIVEAU.
Hållt yngling! — Dessa män, som vi med undran dyrka,
Hur kan du mäta dig med dem, i snillets styrka?
Och likväl, känn det val som är dig förelagdt:
Hinn opp dem, — eller kryp i stoftet, med förakt!

DAMIS.
Nå väl! Jag får som de försöka min förmåga.
Den rang som tillhör dem är, nu mer, utom fråga.
Men dessa mästare, min farbror, hade de,
I början, liksom jag, ej sina mästare,
Medd hvilka täflingen var likså djerf att våga?

BALIVEAU.
Förlåt mig. Konstens höjd var då ej hunnen än;
Den återstod att nå, och det bör öfvervägas.
Det gafs en ömnig skörd för dessa stora män;
Nu plockas lemningen af Er som kommit sen;
Ty ha de nästan ej sagt allt, som kunde sägas?

DAMIS.
Mest allt, som kan få namn af skönt och sant och stort.
Det är en stöld, från oss, som de i förhand gjort.