Den här sidan har korrekturlästs
— 344 —
FRANCALEU.
Nå, hur beklämd han är, får han väl lof att skratta,
Och derför läser jag, nu först, min Tragedi.
DAMIS.
Det är den största tjenst som verkligt kunde göras.
FRANCALEU.
Den skall bli riktigt gjord, allenast vi ej störas
Af obehörigt folk. —
DAMIS, (till Dorante.)
Kom efter, när ni kan; —
Jag går förut.
DORANTE, (vill gå med, men qvarhålles af Francaleu.)
Nej, håll! — vi följa väl hvarann.
FRANCALEU, (till Damis som håller på att gå.)
Ni vill inte ta del i nöjet?
DAMIS.
Tag ej illa;
Jag älskar; och ni vet, man rår ej om sig då.
En som är kär, har svårt att vara länge stilla.
DORANTE, (som vill följa honom.)
Men just för samma skäl ....
