Till minsta läsningen, jag ber, så länge dröje,
Tills äfven han...
FRANCALEU.
Nej, nej; det är min sats, att den
Som gör ett nöje strax, gör dermed dubbelt nöje.
(Han släpper Dorante, för att ta fram papperet och sätta på sig glasögonen. Under det han sätter sig vid bordet för att läsa, smyger Dorante sig bort.)
FJORTONDE SCENEN.
FRANCALEU, (sittande och utan att märka Dorantes frånvarelse.)
För öfrigt är det blott hvad erkänslan begär,
För det ni är så god, i dag och spelar här;
Och derför vill jag ej en enda rad förkorta.
(han läser.)
Först titeln: — Bucephals olyckeliga död.
Personer: Bucephal...
(blir varse att Dorante undankommit.)
Hvad fan! — är han allt borta?
Man löper undan mig så der; men ingen nöd!
En ann har också ben att löpa samma vägen.
