Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/430

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 398 —

Bedragen af den masqve jag lyckligt visste bära,
Att qväda, — jemt ett år, — min fägring och min ära.
 
Nå bra! vårt äktenskap, det slå vi opp i dag.
Jag är förhindrad, jag: ni ursäktar förfallet.
Min dotter har, kanske, mer gåfvor för det kallet,
Och blir väl ett parti, för Er, så godt som jag.


SJUNDE SCENEN.

FRANCALEU. DAMIS. LUCILE. LISETTE.

 

FRANCALEU, (till Damis i det Lucile visar sig.)
Säj, har hon ingenting, tycks Er, som kunde löna
Att byta bojor för?

DAMIS, (afsides.)
Aha! Lisette är med;
Och alltså slut, gunås, på anonymens fred!
(till Francaleu.)
Hon är charmant!

FRANCALEU, (till Lucile.)
Hit fram! Kom närmre, hon min sköna.
Se här den som jag valt, och ger dig nu till man.
Jag hoppas att du sjelf ej valde någon ann.
Hans snille...