Den här sidan har korrekturlästs
— 416 —
ANDRA SCENEN.
ISABELLA, KOLOMBINA.
KOLOMBINA, (inkommer sjungande och dansande.)
Hjertat längtar att sig fästa
Vid en brudgum, ung och kär.
Och den första, är den bästa,
Blott han sådan är.
ISABELLA.
Din glädjes utbrott litet stilla,
Och låt mig för ditt stoj, jag ber, förskonad bli!
Din yra sång, ditt fjolleri,
Till mina känslor, passa illa.
KOLOMBINA.
Men rår jag för om ni, hvar dag,
Från allting klage-ämnen hämtar?
Hvarför gör ej Mamsell, som jag?
(sjunger.)
Ständigt jag ler, jag sjunger och jag skämtar.
ISABELLA.
Jag ber dig, hör en gång hvad jag med allvar säger:
Då du min smärta vet, och vet hvad grund den äger,
Är det den tröst jag vänta bör?
KOLOMBINA.
Nå väl. Låt höra då hvad er förtviflan gör!
ISABELLA
