Den här sidan har korrekturlästs
— 419 —
De ha ej ton och sätt
Af ung och flyktig sprätt;
De ha ej hy och haka,
Så lena för en maka;
Men någon ting ändå,
Som ej föraktas må.
Långt bättre, ja, minsann!
Att få, som Fru befalla
I huset, öfver alla,
Fast med en gammal man;
Än bindas af er heder
Vid en, som skymfar Eder,
Och tänder, för en hvar,
Sitt rökverk alla dar;
Då Frun, fast ung och kär,
Får gråtögd sitta der.
Det gifves gamla män m. m.
ISABELLA.
Sant sagdt, och värdt att öfverväga!
Men detta någon ting, så litet det ock är,
Han dock till minsta borde äga.
Men se hans bild: jag ber dig säga,
Om något dylikt finnes der!
KOLOMBINA.
I fall man ville rätt betrakta ...
Välan, må ske! Låt oss se åt.
