Den här sidan har korrekturlästs
— 423 —
Nej! .. så blå! —
(till Kolombina.)
Kan du dig någonting mer älskvärdt föreställa?
Och den der lilla mun, se den!
Åh! jag blir ung på nytt igen.
Men hvarför då så tyst? — hvad fattas, lilla vän?
(till Kolombina.)
Hvad fattas henne? säj ..
KOLOMBINA.
Hvem, henne? Isabella?
Jag tror .. en fästman blott, som hon med nöje ser,
Men ingenting, helt visst, så snart ni visar Er.
KASSANDER.
Uppriktigt?
KOLOMBINA.
Verkligt.
ISABELLA, (afsides.)
Kolombina!
Hur kan du ljuga som du gör?
(till Isab.) KASSANDER, (till Kolomb.)
Men hvarför ej ett ord? — nå, jag vill tro på dina.
De göra mig förtjust, jag nekar ej derför.
(till Isabella.)
Kom, skönsta flicka, att besanna
Hvad Kolombina sagt om dig,
