Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 426 —

 Pilten strax beröfvar,
Allt mod och munterhet.
 
Men gynnad han ler,
Och vingarna höjer.
På de känslor du ger,
Hans allmakt jag röjer.
Ack! Ack!
På de känslor du ger,
Du mig ger,
Hans allmakt jag röjer.
 
Detta ords behag m. m.


KOLOMBINA.
Nå men .. så stå ej der, så ärbar och så stilla!
Herrns glädje är så allvarsam;
Var litet artig nu, — kom fram,
Och smeka litet grand den lilla!

KASSANDER, (hostar och skrattar.)
Hom ... hom ... hom ... lilla fromma lam! —
Det blir ju mellan oss, som sades?

KOLOMBINA.
Var viss att af Mamsell, fullkomlig mening hades,
Och att hon intet svek förstår.

KASSANDER, (afsides.)
Ju närmre jag betraktar detta,