Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/470

— 438 —

KASSANDER.
Jag är då, i din tro, en narr att hoppas finna
En brud, som har mig kär, och ser mig med behag;
Jag, — som var ansedd, all min dag,
För mönster bland mitt kön, och van att priset vinna
I alla tappra brödralag?

KOLOMBINA.
Ja, Jag som var! är bra, och visst att respektera;
Men vet Herrn hvad jag svarar, jag?
Det som har varit — är ej mera.
Ariett.
 Ni är nu, ej hvad ni fordom var,
Ni har med afsked gått ur striden;
Och ni har haft — att bli af könet liden —
Och ni har haft :||: hvad ni ej mera har!
Den är förbi, den gyllne tiden,
Tag ert farväl af dessa högtidsdar.
Den är förbi m. m.

Döm Er då sjelf, låt klokhet råda.
Och skulle kärlek Er benåda,
Njut hvad han ger,
Begär ej mer.
Nöj Er att hand och löften vinna,
Sök ej en vådlig kunskap hinna.