Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/488

— 456 —

PIERROT.
Bevars! ha ej så brådt.
Om det er önskan gör att kunskap blir er lott,
Så gif Er tålamod och möda att förvärfva’n.

LEANDER.
Kassander vet han, säj, att jag är kommen hit,
Längst bort ifrån Cayenne, att göra’n min visit;
Att ta’n i famn, och att få ärfva’n?

PIERROT.
Åh! hvilket nöje! — Särra tre!
Hvad kan man roligare göra?

LEANDER.
Skurk! — vill du svara? — vill du höra?

PIERROT.
Jo men. Begrip då först hvad gunstig skickelse,
I dag, till detta rum oss begge lända låter.
Ni träffar väl ej här, hvad nyss er önskan var,
Men någon ting — bra kärt — som ni ej väntat har:
Det är ... visst folk, som råkas åter. —
Kort, — jag har sett mig om, och underrättat mig,
Att hvar och en af oss, här finner — sin .. för sig.

LEANDER.
Nå? hvad vill allt det pratet säga?

PIERROT.
Att Herrn tycks, gudskelof, långt mer
Af lycka, än af klokhet äga.