Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/500

— 468 —

 Men har jag skäl att mig beklaga?
Nej, nej, jag ej bedragen är.
Jag såg det; jag var viss derpå;
Förräderit var klart som dagen,
Men hvilken är, hvem är den då
Jag måste se mig föredragen?
Ja visst, ja visst,
Med list, mot list,
Skall han dock bli af mig beslagen.
Men, men, men,
Är satan, sjelf satan, så arg, att ej den
Ju är argare än?
Är argare än?
 
Hvad nu? man mitt porträtt på annat ställe satt?
Hvarföre det? hur är det fatt?
Jo, jo, res bort en dag, så ser man hvad de töras!
Och när de mot mig sjelf ej hitta något spratt,
Så skall det med porträttet göras.
Godt. Jag ett spratt mot dem tillbaka bruka vill.
Men hur, låt se, skall det gå till?
Och hvilket sätt är bäst att dem i trångmål drifva?
Tyst vänta. — Jag skall här för dem i förväg stå,
Att när de mig till mötes få,
De flata och bestörta blifva.
Bah! — liksom de ej hitta på
Att strax en listig ursäkt gifva! —
Om under bordet gömd, ... nej fy! —