Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/51

— 19 —

SIGURD.
Jag såg den, tro min blick, och såg att masten förde
En flagg af korsad färg, som blåste på dess topp.

ODEN.
Väl Sigurd, väl, var trygg: mitt Guda-svar fylls opp.
Från samma ögonblick, som jag med visshet hörde
Egyptens tömda fält förlåtna af Pompé,
Och att han med sin här mot Schytien åter dragit,
Jag ren förutsåg allt som hotade att ske.
Förutsåg Asmuns hämd, och mitt beslut var tagit.
Jag tackar Gudarna, som främjat mina mått!

SIGURD.
Bedrags jag? detta skepp, det för din son tillbaka
I skötet af sitt folk, i famnen af sin maka?

ODEN.
Gå, Oden liknar sig. Ännu en timme blott,
Och Yngve strida skall i spetsen för dess härar.
Jag för min trygghet ej ett större hopp begär;
Kanske skall för min hämd jag snart ej mer begära.
Man känner ej min son, sitt blod han värdig är.
Pompé skall pröfva det, Pompé kanske skall finna,
Om kärleken i strid är lätt att öfvervinna;
Och om, ur Schytens famn, den brud han tror sig värd,
Är röfvad lika lätt, som oförsynt begärd.
Hans namn, ehuru stort, är ej för stort att hinna.