Sida:Leopold Samlade 1 1814.djvu/514

— 482 —

KASSANDER.
Nå?

PIERROT.
När hans grymma pil ett stackars hjerta når,
Hvad tvingas man ej då att våga?
Man brinner, ser Herrn väl, .. och uti ... brandens låga ...
Kort, — om er systerson er unga fästmö får,
Hon likväl ej ur slägten går.

KASSANDER.
Godt. Men jag vet, jag sjelf, att slut på saken finna. —
Då Isabella mig bedrar,
Jag också hand och tro från henne återtar.
Och som hon ej är värd att mig till make vinna
Men hämd på brott bör följa här,
Jag henne ger, till straff — åt den der skojarn der!

LEANDER.
Så ädelmodig hämd — jag kan ej nog förklara
Mitt hjertas ...

KASSANDER, (med otålighet.)
Åh det der, kan sparas alltihop.
For fan! — jag får väl lof att ädelmodig vara.
Besitta dig för det, din unga raska glop!

ISABELLA, (stiger fram med förvirring mot Kassander.)
Jag vet ej om jag törs ...