(Till sitt folk.)
Den främling, utan namn, som följt mig ur mitt läger,
Han syns ej: hvem af er om honom kunskap äger?
Förströdd af sina qval, han har, jag fruktar det,
I dessa skogars djup förvillat sina fjät....
Han kommer — Gån att er på hemligt afstånd sprida,
Tillreds på första vink, att synas vid min sida.
(Till en af dem.)
Du — Asmuns läger sök, och säg, att han Pompé,
Förrn morgonstrimman tänds, på gifvet rum skall se.
(De gå.)
ANDRA SCENEN.
POMPÉ. YNGVE, i Romersk rustning.
I slutet af föregående Scen har Yngve visat sig i fonden: han stannar der ett ögonblick, likasom uppehållen genom en känsla af hänryckning. På lika sätt och med uttryck af samma rörelse, stannar han, under det Pompé säger de begge sista verserna, vid det stället der Fält-Rådet sutit.
POMPÉ.
När blefvo Asa-fjell, och Schytiens dig så kända?
Jag finner svårt, jag sjelf, att ej förvilla mig,
