dighet, som påstås ålägga idel offer utan allt slags ändamål. Vill ni se alla motsägelser sammanlagda, vill ni se olycksaligheten personligad? Se i det fallet en menniska, som tänker öfver sig sjelf.
Gud — Frihet — Odödlighet — man måste då antaga dessa tre ämnen, menar jag, såsom de tre orörliga punkter, vid h vilka hela systemet af den menskliga varelsen måste, att jag så må tala, fastgöras, eller falla platt ner till djurligheten. Men i denna sistnämda händelse, hvad blefve öfrigt af hela menniskan? Djurets sinnliga, förgängliga stoft, onyttigt förenadt med tankens plågande ljus.
All verklig philosophi öfver menniskans natur och bestämmelse, är då ej annat, och kan ej vara annat, än förnuftets sökning efter den klaraste och sannaste vägen till dessa tre grundpunkter: Gud, Frihet, Odödlighet: oumbärliga, för att dervid fästa hennes begrepp om sig sjelf och sitt ändamål; om regeln för hennes gernin-ningar; om hvad hon bör vara och kan hoppas; med ett ord, hela systemet af hennes öfverdjurliga varelse?
Vill ni nu veta philosophens sanna åtskiljande kännetecken, så betrakta honom i dessa undersökningar. Ni skall finna honom ständigt och
