och blotta erfarenhetens »ena, men klara undervisningar, lika så visst uppkomma hos hvar dödlig, och hos hela allmänheter, som voro de i förgyld stenskrift på alla torg och i alla gathörn uppslagna till öfvervägande.
Verldshistorien är full af stora politiska hvälfningar; aldrig förut har någon philosophisk bok åstadkommit dem. Hvilka voro de philosophiska skrifter, som i Rom störtade Tarqvinernas thron? Hvilka de som beredde den Nederländska resningen, emot Spanska öfverväldet? Hvilka de som lade den olyckliga Stuarts hufvud under bödels yxan? Hundrade exempel kunde ännu tilläggas.
De som hata förnuftet, och följakteligen philosophien, halva aldrig gifvit henne ett, på en gång, hemligare och dödligare nidstygn, än då de låtsat förblanda hennes läror med de fransyska pöbelskriken, frihet, jemlikhet; hvilka under några stunders sinnesyrsla flögo öfver Frankrike, på samma sätt och nästan af lika orsaker, som ett hurra-rop flyger ifrån mun till mun i en beskänkt folkskara. Vi hafva, på vårt språk, en liten mästerlig afhandiing, just öfver dessa två orden, och man har kunnat se deraf, om philosophernes mening dermed någonsin varit, eller kunnat vara, den grofva Maratiska pöbelmeningen.
