Förgäfves uppställer man de skarpsinnigaste tankebyggnader. En enda kunskap mer, som händelsevis erhålles, slår dem omkull utan upprättelse. Hvem har spekulerat starkare ur hufvudet än Cartesius? Hvilket system var mer oförnekligt än hans, ända till ögonblicket af Newtons upptäckter? Men hvilket har fallit plattare ner?
Intill Newton var himmelsrymden full af hvirflar, och intill Locke hade själen medfödda begrepp. Ingenting var på den tiden grundligare, ingenting ofelbarare. Nu ges inga hvirflar, inga medfödda begrepp. Ingenting synes oss löjligare, än just dessa fordom bevista sanningar.
När Leibnitz talade, lyssnade Europa. Han var på sin tid philosophiens orakel, och Wolf hans öfversteprest, som uttydde guda-gåtorna; För hvar skimrande inbillning af Leibnitz hade Wolf en demonstration färdig. Denne Leibnitz, stor man annars, försäkrade utan all tvekan, att kroppens rörelser ingalunda uppkomma af själens tankar och viljor, utan gå som ett särskilt stäldt urverk, dem förutan, fast i likställighet dermed. Således gör er kropp af sig sjelf allt hvad er själ tänker: lyfter opp armen, för fram foten, böjer sig ner, höjer sig opp, plöjer, timrar, fiskar, omfamnar er vän, fortplantar er familj, och uppfyller, med ett ord, alla er själs beslut, utan att
