ste inbrott i allt slags rätt, och allt slags säkerhet.
Låt om oss ännu närmare undersöka detta ämne. Låtom oss se till, hvarigenom philosophien skulle kunna förtjena dessa sällsamma förebråelser.
Philosophien, säger man, framställer idealet af en fullkomlig samhällsordning. Fans eller finnes någon i verkligheten, utan brister och svårigheter? skall hon då ej bidraga, att på hvart ställe göra menigheten otålig vid den närvarande?
Lägg till ännu derutöfver, denna bittra, gäckande öfverdrifning af de minsta ojemnheter eller afvikelser, dessa pamfletter, pasqvinader, sarkasmer, som vanligen utgöra hennes eftertropp, och (om det uttrycket tillåtes) åka med på hennea principer, likasom den yngre gatpöbeln på de stora kälkmedarna. Skola dessa, tilläfvenlyrs, ej bidraga att utbreda falska begrepp, att disponera allmänheten till ovilja, måhända till nyheter? Man ser åtminstone, att jag ej fördöljer eller försvagar inkasten. Jag svarar dertill:
Det är sant att philosophien framställer idealet af en fullkomligare samhällsordning, än kan-
