namn, missbruka den frihet hon för sig fordrar? Har man då ej skäl att kringskansa den? Hon sjelf ändteligen: skall hon med sin lära om frihet, jemlik rätt, menniskovärde, alltid finna bland hopen idel visa som rätt förstå den, och som aldrig öfver hennes mening, hänföras deraf? Jag skall söka att svara till begge punkterna.
Då det är en moralisk möjlighet att tänka falskt och orimligt i politiska ämnen, likasom i andra, finnes också, det är sant, ingen slags omöjlighet att skrifva derom på samma sätt. Det må således ej nekas, att ju politiska villfarelser kunna genom böcker och skrifter, utspridas. Men vid någon dager af upplysning, skola dessa enkla och strödda fläckar aldrig sammanlöpa till någon allmännare skymning. Skulle således här och der, tanklösheten också förvexla för några ögonblick, kitsligheten, argheten, nyhetslystnaden med philosophien, och hopblanda deras läror, så finnes näppeligen en säkrare hjelp deremot än att låta philosophien sjelf bevisa det. Hon har deri ett så stort och klart intresse, att hon visserligen ej skall tiga, i fall man ej håller henne handen för munnen. Under detta vilkor blir också missförståndet af hennes egna läror, föga att befara. Det halfsagda kan förstås orätt; det fullständigt utredda kan det icke. Man tillåte blott hennes dager
