— 175 —
Om den gamla heders-Påfven ännu lefde, som fördömde Galilés mening såsom stridande mot Skriften och dess sanning, hvad ville han svara i fall någon af oss steg fram och sade till honom: Helige Fader sedan det likväl nu är en för alltid afgjord sak, som redan hvar skolgosse vet berätta er, att jorden går omkring solen, och att det icke sker tvertom: huru försvaras nu, det oaktadt, Skriftens sannfärdighet? — Frågan kunde synas bekymrande; men om han till ex., som möjligt vore, svarade dertill: min son, jag har betänkt mig bättre sedan den tiden. Bibeln är nu mera, icke som då, allt hvad hon ej behöfver vara. Hon är hvarken astronomi eller physisk verldslära, eller metaphysik; hon är moral, och frälsningslära. — Se då hade man visserligen skäl att vara nöjd med ett sådant svar, och kunde säga med glädje: Påfven har blifvit klok! Den helige Fadern har formerat sig!
Erkännom det: man har alltför mycket blandat religionen i blotta förnuftsfrågor, och nyttjat alltför litet urval i de stöd man lånat åt hennes myndighet. Tjugo stora band skulle ej vara nog att innefatta alla heliga undersagor, som man till den ändan sammansatt. Man besinnade ej, att de samma tanklösa hufvuden, som den ena tiden slutade på följande sätt: religionen är sann, derföre
