p I gen. SåJan Sr fornoftsrättcn i detta Umne| odi utom d^ gifves ingen. Hvad som bor straffas, synes mig alltså trni � meligen utredt^ och derigenom äfven sirajfen$\ sanna ändatndl; hvarefter deras olika slag om grader måste böra i tilläuipningen sedan rältasi^l Detta ändamål går ej längre än till samhäA leis trygghet, och utesluter med stora skXl Al öiriga hänseenden. I Men hämden frågar någon, denna tillfreds-] st^llelse för det sårade sinnet , måste då äf Ten dM fordran uteslutas? Kan man ogilla denna till M ^iss grad billiga ifver emot ondskan, aoB IV tSnke oss i sjeUVa Religionen, hos sjeUvi dM högsta Heligheten, och som alltid tyckes fuiM något mer än blotta förekommandet af vidare dsÄH dor? Om hyar enskilt förolämpad har en iuh! turlig rätt att fordra hämd för lidande, ochooihMij ofverlemiftit denna ain fordran åt samhällsa �kten^ har då ej samhällsmakten rätt att taga denåhiili vägnar? Och uppkommer ej derigenom ett driH belt ändamål för all borgerlig strafimakt, 1:0 hbH den, såsom en rättvis naturfordran ^ 9:ö �&dcoM mandet af lika brott? Följer ej åter deraf , att <M än all vidare skada af samma art, mojUgtyiskan
>-A
