E| heller beh5fver ban passionens kraft, harment öfverdrift, då sambäUsmakten i sitt rälta till* stånd af fullkomlig physisk styrka, alltid blir i sitt lugn tillräcklig, och just derigenom vördoads^ värd � öfver alla. rörelser af hämd och allt af se- ende derpå, måste lagstiftarn alltså för sin del be* finna sig upphöjd; men följer väl deraf att all en- skilt hämd derföre äfven vägras och försvinner? Il varje uppoffring af den skådandes välstand, loin den allmänna tryggheten fordrar och Iivartill hf- skipam, efter förbrytelsens grad, tvingas, blir ej den tillika en hämd för det personliga lidandet, •om, i fall riktigt aCmätt, bör anses tillfyliestgöniH de? Och ligger ej förti^äffligheten just derij itt lagen sjelf utan hämd , likväl aldrig felar att, ef- ter billigt mått, gifva den åt den förolämpade?
Det följer af allt detta sammanlagdt, att li � kasom den borgerliga bestraffningen ej ffir stiSo^ kas, tUl iindainålet^ Öfver hvad som fordru till samhällets trygghet, så får den ej heller tUlgror^ den öfverskrida hvad som jemt uppfyller detta äiH damål. Straffmätningens princip vore fSljaktdht gen härigenom i allmänhet gifven, men icke der- före tillämpningen i hvart särskilt fall: hvarka i af seende på straffartens olikhet, eller gradeint dera � Denna tillämpning förutsätter en helt^ Qcb särskilt beräknin^konst , som li^er utom
